Hästens Bön

Tag mig ej från min moders sida

när som nyfött föl jag går.

Vänta med att på mig rida

till mitt fjärde levnadsår.

På min rygg ska jag dig bära

i galopp på solskensritt,

men tillbaks till stallet, kära

låt mig då få gå i skritt.

Ge mig foder, rykt och vatten,

ha tålamod om jag är stygg.

Och i kalla vinternatten,

lägg ett täcke på min rygg.

Rengör sadel träns och rem,

för ej oljud i mitt stall,

tänk på att det är mitt hem,

stäng min dörr mot vinden kall.

Jag vill leva för dig bara,

om min bön du nu förstår.

Då ska jag för alltid vara,

din bästa vän i många år.

Och när min levnads slut är nära,

tag mitt liv med varlig hand.

Led mig sista biten, kära

till hästens evigt gröna land